Måndag eftermiddag och det blev ännu ett Garmin-träningspass.

30-minuter BAS-träning blev en runda runt kyrkogården.

Efter denna runda, fick jag mitt fjärde vykort från utmaningen Giants Causeway.

This next stage of my journey took me inland, through the hills and dales of County Antrim. I trudged and rambled, hopping over gates and puddles, climbing through the undergrowth, enjoying the sun on my face and the sound of the birds in the trees until, exhausted, I arrived in the town of Bushmills.

I’ve been looking forward to this stop for the entire journey, for some of the best whiskey in Ireland can be found here. Whiskey is a traditional drink in Ireland, and while Irish whiskey probably doesn’t possess the same international renown as Scottish Scotch, it’s a tipple with a deep tradition behind it and a vital place in Irish gastronomy.

Whiskey has been made in Northern Ireland since at least the 6th Century, when monks brought continental distilling techniques back from their travels. But nowhere making the drink today can claim greater venerability than the town of Bushmills, which is home to what is probably the oldest distillery operating in the world.

Though the distillery I’m standing in front of has been operational since 1784, the company claims it began making whiskey in 1608 after the king gave the area a distilling license. The whiskey produced here is smooth and pure, made with 100 percent barley and pure local water from the distillery’s own stream. 

I spent the morning admiring the intricate, shining copper stills, enjoying the aroma of the wooden casks, and learning some fascinating facts about whiskey production. For example, did you know that before adding the whiskey to age, barrels are toasted and charred to impart flavour from the Maillard reaction to the drink? This is the same process that gives a barbecue its distinct savoury flavour and, in turn, lends whiskey its rich, nutty notes.

I spent the rest of the day wandering around the town, which is a perfect representation of rural Northern Ireland. I crossed the beautiful old stone bridge over the River Bush and headed on to the Victorian-era market square, with its old clock tower dominating the scene. It was early afternoon on a Sunday, and so the market was in session. I approached one of the stalls and bought a bag of Dulse and Yellowman. This unusual treat combines the salty, deep umami of chewy local purple seaweed (or dulse) with the caramel sweetness of honeycomb. I enjoyed the bold, contrasting flavours and textures on a nearby bench as I prepared for the next step on my journey. 

Ännu ett Garmin-träningspass inför Midnattsloppet i augusti.

Det blev en kvällsrunda. Startade klockan 19:00 för att ta mig runt detta BAS-pass på 40-minuter,

Efter denna runda, hade jag passerat 80% av min Giants Causeway utmaning och ännu ett träd hade planterats!

Efter hemkomst från kusinträffen, begav Ellie och jag oss ut på en lånpromenad, eftersom vi inte gått på ett tag.

Det blev samma runda som jag sprang i morse: Bort runt kalkbrottet och tillbaka igen.

Vi höll ett ganska bra tempo!

Efter utförd runda, kom det fjärde vykortet från vår Harry Potter & The Chamber of Secrets utmaning.

Det blev ett träningspass på 49 minuter idag, där det skulle hållas ett tempo på 7.00/km.

Det gick ganska bra. Tog vägen bort mot kalkbrottet. Rundade det medsols och sprang Annetorpsleden tillbaka.

Idag blev det återigen ett träningspass direkt efter hemkomst från jobb.

Det blev samma runda som igår; Elinelundsrundan medsols.

Försökte hålla ett något saktare tempo hela vägen runt.

Då var jag igång med första Garmin träningspasset, inför Midnattsloppet i Malmö den 30 augusti.

Utförde inte träningspasset enligt förslaget som ville att jag skulle hålla ett tempo på 6:55/km i 30-minuter, utan satte fart för att se hur långt jag orkade i ett högre tempo.

Det blev 2km innan jag fick pusta ut lite. Första km på 05:33.

Efter denna runda, fick jag beskedet att jag nått 60% av den totala sträckan i utmaningen Giants Causeway.

Inte nog med det, så fick jag mitt tredje vykort från Giants Causeway!

On my way from Fair Head to the town of Ballycastle, I trudged across the tops of the cliffs, around the magnificent Torr Head, until I arrived at Glenshesk to visit its local Mass Rock. At first, this rock seems completely unremarkable, save for its large flat surface and the crucifix carved upon it, but it tells us something essential about the history of this part of the United Kingdom.

In the 18th Century, the island of Ireland, predominantly Catholic, was occupied by the British, who tended to follow the Protestant faith. The British passed a series of measures in Ireland known as the Penal Laws. These laws stipulated that no Catholic could vote, receive an education or worship the Catholic rites publicly. 

This forced the Catholic Church on the island underground. However, despite the harsh punishments if they were caught, the faithful would flock to these rocks in the dead of night to receive communion, using their wide, flat surfaces as improvised altars. Like most Mass Rocks, this one at Glenshesk is in a wild, remote location, tucked away in a glen, allowing the worshippers to post lookouts on the hills, watching for any British patrols.

I sat for a minute and contemplated these brave acts of resistance, finding inspiration in the fact that, despite centuries of oppression aimed at destroying this island’s culture, the Irish always hung on, marshalling creativity and bravery to preserve themselves. With this thought, I continued on to Ballycastle.

Ballycastle is charming; rows of multi-coloured houses stand next to the marina, where white sailboats glide through the waters, taking tourists along the coast or fishermen to their nets. 

I sat on the town’s golden beach and, hearing the soft flap of wings above, I looked up and saw a squadron of swans passing through the sky. This brought my thoughts to the tale of the Children of Lir, which is said to have taken place in Ballycastle.

Once there lived a chieftain named Lir. For many years, he was married to a woman named Aobh, with whom he had four children. For a while, the little family lived in happiness, until one day, through the cruel whims of Fate, Aobh was taken, dying whilst her children were still young.

Lir grieved deeply the loss of his love, but he found solace in his children, for in each of their angelic little faces, he saw a reflection of his departed wife. He loved them dearly, pouring his deep affection into their care and imparting all he knew about the world to them, teaching them the history of their land, the knowledge and lore of the forest, and the art of music and singing. 

Some time later, Lir met a woman named Aoife, famous for her great beauty and her magical powers. They came together in a field, and, as was custom, a cord was fastened around their clasped hands, binding them together in matrimony.

Aoife too fell in love with Lir’s beautiful children, but realised that she would never equal them in her new husband’s affections. Jealousy began to cloud her mind, so she resolved to do away with them. She commanded the children to mount her carriage, and she took them far away, on a long journey to the lough she had chosen for an evil deed. When they arrived, she drew her magic wand and cast a spell, turning them into four white swans. 

Over the days that followed, Aiofe was wracked with guilt. She returned to the lough and gathered the transformed children. Whilst she could not give them back their human form, she gave them back their voices, and all who passed the lough heard the angelic singing of the children of Lir.

I strained my ears to hear their song as the swans flew overhead and imagined a few notes of their melody. Satisfied, I picked up my bag and continued to the town of Bushmills.

Efter avklarat brolopp, kom det både vykort, milstolpesbesked från utmaningen Giant’s Causeway och utmärkelser från både Garmin och Runkeeper!

40% milestone

Runkeeper utmärkelser

Garmin utmärkelser

Giant’s Causeway vykort

Continuing along the coast, I arrived at the mountain cliff known as Fair Head (Binn Mhór). The huge mass, 985ft (300m) tall, which juts into the ocean for more than 3.1mi (5km), has a distinctive appearance thanks to the columns of dolerite rock that rise up the cliff face vertically, like the pipes of an organ. This geological wonder was formed 60 million years ago when a sill of igneous rock was injected between horizontal sedimentary layers formed in the Carboniferous period during seismic activity. 

The view from the top was sensational. Across the churning waves, I looked all the way out across to Scotland, the islands of Jura, Islay and the Mull of Kintyre. These lands were once home to fearsome Viking settlers, and the view of them reminds me of the tale of the daughter of the chief of Rathlin.

Rathlin is the closest island to Fair Head and, back in the early medieval period, the islanders were under constant threat from their Norse neighbours. The Chieftain of this small community could never hope to muster enough fighting men to drive back the raiders. Instead, he turned to diplomacy.

Sending an envoy, he offered the Viking Lord an alliance. The Lord travelled to Rathlin and, as he stepped off his longship, he locked eyes with the Chieftain’s daughter. He felt his heart leap, and he that instant fell in love. The Lord promised an alliance on one condition: she would become his bride.

The young lady’s heart already belonged to another and, spurning her father’s wishes, she refused to countenance the match. The Lord left for his lands spurned.

Some time later, when a Viking longship arrived on their shores, the islanders expected the worst. But instead of steel and fire, the Viking envoys brought an invitation. King and daughter were to travel to Fair Head for a feast, to celebrate their new alliance and to show there was no bad blood between the two peoples.

The chieftain and his daughter arrived at Fair Head and enjoyed themselves heartily. Whole roast boar turned on spits, sparkling wine from foreign shores flowed into silver goblets, and the laughter and conversation were so ebullient that it covered the sound of the crashing waves foundering on the cliffs below.

Soon, the band struck up a tune native to the land of Ulster, and the Viking Lord approached the young woman, extending his hand in invitation to dance. As she accepted, the band picked up the tempo. Lost in the pleasure of movement, the daughter failed to realise the pair were spinning closer and closer to the cliff’s edge. Just as the music swelled in crescendo, the Viking took her in his arms, spun like a top and released her, carrying her over the cliff face and letting her fall into the abyss.

It’s not a particularly happy story, and the only lesson I feel I can take from it is ‘beware of Vikings bearing gifts, ’ but it happened here, beneath my feet, on the great cliff face of Fair Head. Oh well! On to Ballycastle.

Morgonen började med att jag steg ur sängen vid 05:30. Gjorde frukost i form av havregrynsgröt och två mackor med två koppar kaffe.

Därefter packades väskan klar med ombyteskläder, att ta på efter genomfört lopp. Drack även den förberedda Resorb-flaskan på 1,15 liter under tiden jag gjorde mig iordning.

Toabesök och sedan ombyte till löparkläder.

Pontus, Elvira och Ludvig kom vid 07:15.

Elvira körde oss upp till Hyllie station, där vi skulle vara redo att ta tåget 07:45. Så blev det inte! Köerna var enorma och stod helt stilla. Vi kom ner till spåren vid 8:20, fick hoppa över två tåg, som var proppfulla med löpare. Vi kom med tåget 08:58 och stod som packade makrillar. 🙂

Hoppade av tåget i Kastrup och påbörjade den halvtimmes långa promenaden till Tårnby parkområde. Passerade starten och gick vidare till startområdet. Drack min förberedda Resorb-blandning 0,5 liter under tiden vi gick i parkområdet.

Köerna till bajamajorna var enorma, ett par hundra meter var och där var säkert sex till sju olika köer!

Vi lyckades dock hitta pissoarerna, där visserligen kön också var lång, men vi lyckades nästla in oss precis in vid ingången. Väl nykissade, satte vi oss i gräset en stund och bara njöt.

Vi ställde oss därefter i startkön för vår grupp ”I”, där sluttiden var 2:05. Lite för fort för oss, men ändå vår grupp.

När klockan var 11:00, släppte de ut vår startfålla och marschen mot startlinjen var ett faktum. Det tog drygt 20-minuter att ta oss dit.

Starten gick kl. 11:25, då jag startade min klocka! Pontus och jag önskade varandra lycka till, och sedan bar det iväg mot tunneln.

Drygt 3 km efter start, var det dags att nedstiga i tunneln. Det blev till att ta av solglasögonen. Trots att vi var i tunneln, så var det lite motvind. 4-km tycktes aldrig ta slut och det blev tufft när det gick uppför. Fick faktiskt gå en del här.

Ytterligare 4-km avverkades på ön Pepparholm och trots motvinden som kändes mer nu, gick denna biten något lättare. Nu var man halvvägs!

Så började stigningen och motvinden blev starkare. Jag drack vatten vid varje depå. Såg pylonerna på högbron hela tiden och de tycktes inte komma närmre!!! Det blev en hel del gång, då benen var trötta.

Kände mig dock positiv när jag väl kom upp till högbron och det vände neråt!

Vid 13km fick jag en klapp på axeln av Martin Nilsson. Vi bytte ett par ord, sedan sprang han vidare.

Väl i land, var jag helt slut och fick gå en del igen, trots alla glada tillrop. Bestämde mig för att försöka springa den sista kilometern. Dock tog det slut strax innan målgång, ca: 200 meter innan, då det var kö för att gå i mål. Tittade på min klocka och såg att jag just passerat 21,4 km, så jag stängde av min klocka på tiden 2:40:41. (Den officiella tiden blev 2:42:09, då jag passerade mållinjen).

Helt slut fick jag min medalj hängd runt halsen, sedan stapplade jag bort och tog två bananer och tre vattenflaskor! Försökte hitta Tina & gänget, försökte ringa dem, men det gick inte! Gick ut ur målområdet och försökte hitta någonstans att sätta mig. Hittade en betongklump, så jag satt där en stund, åt mina bananer och drack mitt vatten, medan jag återhämtade mig.

Lyckades få kontakt med Tina, som nu stod och väntade vid bilen, som befann sig där vi brukar parkera när vi är på marknaden. Där stod även Ellie, Evelina och hela familjen Ryberg, som alla gratulerade till genomfört lopp! <3

Bilresa hem och ett foto på mig och medaljen!

Därefter blev det lasagne och en hel del dricka.

Lite stel i benen lade jag mig sedan i soffan – helt slut, men nöjd.

Idag tänkte jag bara ta en lugn, kort runda eftersom det snart är dags för själva loppet.

Det blev en runda innan jobb.

Efter avklarad runda, kom beskedet att jag passerat 20% av utmaningen Giant’s Causeway.

Idag hade jag bestämt mig för att försöka ”efterhärma” Broloppets morgon, med tidig frukost, ombyte och sedan springa vid 10-tiden. Alltså en typisk söndagsrunda! 😉

Jag begav mig sakta ut för att ta mig runt de 10-km jag hade satt mig för att avverka, på en runda tidigare planerad.

Även om det kändes ganska tufft, så klarade jag av det ganska bra.

Det blev till slut 10,09 km på en medelhastighet på 6:37/km.

Klarar jag av detta tempo hela broloppet, så lär jag komma i mål på en tid mellan 2h 15-min – 2h 25-min. Helt enligt min plan och mina önskemål. Med tanke på tidigare sjukdom och brist på träning, så skall jag vara glad om jag klarar det någonstans mellan 2h 30-min – 3h!!!