Denna torsdagskväll var Tina och jag återigen på Hippodromen (Malmö Stadsteater), inne i stan.

Denna gång för att se August Strindbergs ”Ett Drömspel”, tolkat av denna uppsättning skådespelare.

Vi möts, vi drömmer, vi älskar, vi strävar, vi förlorar, vi grälar och vi lider. Och vi finner tröst, reflekterar, erkänner – och blir förvirrade igen. Om och om igen. Ett drömspel är teater och cirkus i ett förtrollande möte om människolivet

Guden Indras dotter sänds ner till jorden för att ta reda på hur människorna egentligen har det. Är det synd om människorna? Ja det är det. 

Ett drömspel är en av August Strindbergs mest älskade och kanske märkliga pjäser. I allt sitt överväldigande överflöd, sin klarsynthet, sin humor och sitt sanningssökande är den full av vitalitet, lek, lust, grymhet och bitter visdom. I ett på samma gång fantastiskt och knivskarpt språk, har pjäsen sedan början av 1900-talet förtrollat teaterpubliken runtom i världen. 

I den här uppsättningen av Ett drömspel flätas teatern och cirkusen ihop och de två konstarterna flyter samman. En skälvande, gripande, farlig, vacker och sann föreställning om människolivet, vars grundläggande dilemman inte skiljer sig särskilt mycket från Strindbergs tid. För att åstadkomma denna gränsöverskridande scenkonstupplevelse låter teaterregissören Katrine Wiedemann och cirkusregissören Tilde Björfors skådespelare och cirkusartister mötas i en hisnande upplevelse i den nyrenoverade cirkusbyggnaden Hippodromen.

Text hämtad från Malmö Stadsteaters hemsida.

Intressant och märklig föreställning, där man använde projektion för både golv och vägg.