Då var det dags att bege sig hemåt till vårt Sverige igen!
Klockan slog 05:30 i Bolton på Florence Ave. 36, och vi gick upp och gjorde oss lite kaffe. Både kaffe och frukost intogs motvilligt och med tankarna på en lång dag.
Eftersom Mia kunde köra oss till flygplatsen i Manchester, kunde vi dra oss lite extra i soffan, med vårt kaffe i handen. Det sista packades och bilen fylldes av resväskorna, sedan var vi på väg till flygplatsen. Det tog nästan en timme att ta sig dit. Trafiken var ganska bra, med endast lite kötid.
Väl framme vid flygplatsen, tog vi farväl av Mia (som kommer till oss om 30-dagar!), gick igenom säkerhetskontrollen, där som vanligt Elvira och Tina blev stoppade och extra kollade. (Så går det när man lägger vaselinburken, solskyddsfaktorn och smink i resväskan i stället för i den lilla genomskinliga plastpåsen de skall ligga i!)
Nu hade vi två timmar att slå ihjäl, så det blev en kaffe på StarBucks och lite shopping.

När vår gate visades på skärmen, tog vi oss dit meddetsamma, men det visade sig att vi ändå var bland de sista som kom dit. Men, som de resvana personer vi nu är, fyllde vi på vänthallen, hamnade allra först i kön och var alldeles själv om att borda planet i dess bakända. (Vi var i princip först på planet, eftersom de andra bordade planet i fören).

En ganska behaglig resa på 1,5 h och sedan landade vi. Kön till passkontrollen var enorm, men vi behövde gå på toa, vilket vi alla gjorde, och när vi väl kom ut, var det helt tomt, så det var bara till att traska fram till linjen och vänta på att bli framkallad.
Väl igenom begav vi oss mot utgången, rakt genom bagagebanden, eftersom vi inte hade checkat in något bagage. Tina köpte biljetter till tåget hem och sedan stod vi på perrongen, nästan själv. Men det skulle visa sig vara en dröm som blev till en mardröm. Det första tåget blev försenat, innan det blev inställt. Det andra tåget kom inte och nu började det bli smockfullt på perongen. Till slut kom det ett tåg, vilket vi kom med, pressade som sardiner. Klockan 15:26 klev vi av tåget på Hyllie station och traskade så sakteliga hemåt. Elvira var för första gången på hela resan i teten. (Hon hade bråttom hem).
Väl hemma på vår gata, möttes vi av Gabriel, Emelie, Magnus & Samuel, vilka hade intagit vårt hem och förberett en god middag, bestående av äkta svensk spaghetti bolognese. Middagen intogs i den soldränkta trädgården och det kändes skönt att vara himma igen.